Så ock på jorden = Klyschigt gulligull
Idag lyxade jag till det med en eftermiddagsbio som start på nya veckan. Jag valde att gå och se Kay Pollaks
"Så ock på jorden"
- uppföljare till filmen " Så som i himmelen" som kom för 11 år sedan .
Jag hade låga förväntningar då jag tillhör dem som inte är förtjust i uppföljare just för att man alltid blir besviken och då jag tyckte väldigt mycket om den första filmen. Jag hade också läst några mindre positiva recensioner av filmen men kände ändå jag att jag ville se den.
Jag är ledsen att säga det men Kay Pollak hade nog gjort bäst i att strunta i uppföljare till dundersuccén. "Så ock på jorden" har en diger skåderspelarensamble men filmen vill för mycket och stretar åt flera olika håll samtidigt. Det är hysteriska känslostormar från början till slut och jag saknar en dynamik i filmen. Alla skriker på varandra - oavsett om de är lyckliga, arga eller sorgsna. Det blir för hysteriskt och "klyschigt gulligull"...
Jag tycker att det hade varit bättre om handlingen utspelade sig tio år senare dvs i nutid. En annan reflektion jag gjorde var att skådeslpelaren som spelar Tore- en kille med intellektuell funktionsnedsättning gjorde en fin skådespelarinsats men nästa tanke var varför inte en skådespelare från förslagsvis Glada hudikteatern hade fått göra den rollen?
Om jag tar med mig något från filmen är det kanske känslan av att det nog är bra att inte ta saker och ting så jäkla allvarligt hela tiden.....klyschigt och sant!
Det bästa med eftermiddagsbio är de nästan tomma biosalongerna! Jag hade en hel rad för mig själv. Upplevelsen stördes dock av två tanter som satt på raden ovan och mummlandes kommenterade ALLT som hände hela filmen igenom!
* SUCK*
